Så nu har julen varit och igår firade vi min födelsedag. Det är mycket firande runt jul och det är en väldigt rolig period.

Igår fick jag kaffe på sängen på min födelsedag och min underbara dotter hade pärlat ett halsband och armband till mig på dagis och man blir så rörd. Sen hade min kära man ordnat med alla papper för att kunna skicka iväg en helt klara ansökan till AC och det är så skönt att man är två i denna adoptionsprocess så man kan hjälpas åt. Så vi åkte iväg på dan och skickade iväg ansökan till AC sen firade vi på Bettans Sallad. På kvällen kom släkten och vi började smygfirad in det nya året.

Jag vill passa på att tacka våra referenser i detta inlägg som så snabbt fick in sina legitimationer till Notarius Publicus så vi kunde få de sista papperna bestyrkta. Robert gick till NP i tisdags och papperna blev klara redan onsdag em. Så vi har väldigt bra erfarenhet av NP i Göteborg på Drottninggatan.

Idag är det nyår och vi skall fira hos våra kära vänner Patrik och Babs. Wilma skall fira nyår med sin ett år äldre kusin Elin hos farmor och farfar. Hon är helt till sig för detta och prinsessklänningen skall med och massa annat som hon anser viktigt för denna kväll:). Så som vanligt har man väldigt mycket packning när man skall iväg. Jag undrar hur det blir när man får två barn.

Tänk att idag får man fira in det nya året med att man troligen blir 2 barns mamma nästa år:)..

Gott Nytt År till er alla!

Nu är dagen före julafton och har börjat morgonen med julkalendern med Wilma. Jag tycker den är riktigt bra iår och Wilma älskar den.

Jag har åkt på magkatarr igen och är inte jätte sugen på ge mig ut i julruschen och handla in de sista julklapparna. Men det blir inget Liseberg idag som planerat utan skall försöka inhandlad de sista julklapparna i Kungälv sen blir det pulkaåkning och mys med familjen istället.

Vi har nu bara några få saker kvar tills ansökan går iväg till AC. Vi har betalat andra fakturan och fått AC kommentarer på ansökan som var inte så farliga som jag trodde. Det som är viktigt för oss är att jag får ett uppdaterat friskintyg och efter som min läkare har slutat så har det varit lite svårt och få tid hos min andra läkare.

För er som läser denna blogg och inte känner mig så kanske ni undrar varför jag behöver ett friskintyg.

När jag var gravid med Wilma så fick jag svår havandskapsförgiftning som ledde till hjärtsvikt. Det jag fick är en jätte ovanlig gravidets relaterad sjukdom. Jag är idag helt återställd och medicin fri men behöver en läkare som kan intyga detta och kan säga att jag inte riskerar några hjärtproblem i framtiden.

Gjorde iallfall mitt ultraljud i förra veckan och det var bra och sen träffade jag min nya läkare i tisdags som lovade och försöka skicka intyget innan jul.

En NP kommer att behöva kontakta henne för att bestyrka mitt intyg och jag fick min läkares mobilnr som NP kan kontakt henne på då hon är på semester i två veckor. Det tycker jag var bra.

På måndag hoppas vi kunna gå till NP ( Notarius Publicus) i Göteborg för att bestyrka våra papper. Sen är det klart! Helt sjukt skön känsla.

Fast måste säga att det känns fortfarande somdetär långt kvar till man får barnbesked. man vågar inte hoppas på att det skulle bli snart och man har stannat upp i sitt planerande.

Idag har det bakats lussebullar och Wilma har gjort riktigta konstverk. Även pepparkakshuset blev en succe iår.

Nu har man börjat återhämta sig efter magsjuka och en väldigt rolig helg.

Tack Babs och Patrik för året julfest med 80-tals tema. Paketlekarna var riktigt roliga med en hemmagjord, en köpt och en begagnad julklapp.

Nu har vi även fått iväg våra papper för granskning till AC och det känns som ett stort steg. Det känns väldigt skönt och fått koll på alla papper och bilder. Så nu väntar vi på kommentarer ifrån Anneli på AC och vi får se vilka papper som måste bestyrkas.

Sedan så har jag berättat för min avdelning att vi skall adoptera. Jag fick höra ifrån två kollegor att de har misstänkt att jag var gravid så man skiner kanske lika mycket när man skall adoptera som när man är gravid:)

Vad hemskt men det som hände i Medellin, det verkar som tur är inte som någon familjen som är nere nu har drabbats av detta. Det är väldigt skönt och veta.

...

Det har gått en tid sen jag skrev sist och mycket har hänt sen under tid.

Jag fick till sist pratat min chef om vår adoption och hon/chefen tog det jätte bra. Hon blev glad för vår skull att vi skulle få barn och sa att vi löser allt det praktiska på jobbet. Det känns så otroligt skönt och ha en så förstående chef, då vet man att man har hamnat rätt.

Sedan så börjar alla papper ramla in och även vår snälla kommuntant är klar med sina tillägg. Så nu skall vi samla in våra rekommendationsbrev, gå på hälsoundersökning och vänta in brevet ifrån landsarkivet sen går ansökan iväg för granskning av AC. Anneli på AC kommer sen informera oss vilka papper som måste bestyrkas av en NP. Målet var att vara få skicka våran ansökan till Colombia i mitten av december men nu har mer ställt in mig på att det blir i januari.

Sedan så har min bror gift sig med sin Helena. Det var ett helt fantastiskt bröllop med snö som lyste upp dagen. Wilma var brudnäbb med söta Malin och dem skötte sig helt otroligt bra under hela vigseln. Sedan blev det båttur med Sotefjorden och vi avslutade kvällen på mammas restaurang Spättan.

Lägger in bilder ifrån bröllopet och Wilmas nya dagiskort.

Idag har varit en riktig mysig familjedag. Wilma vaknade redan kl 06.30 idag och pappa studsade upp med Wilma, eller inte:)...Nä det var en trött pappa som fick gå upp. Själv fick jag Sara som skriver detta inlägg, sova till 08.00 och det var länge sen. Sedan bar det av med hela familjen till Wilmas dans. Barnen är så söta med sina rosa små dräkter och en kille med sitt fotbolls ställ. Efter dansen blev det en sväng till leksaksaffären för att kolla in julklappar från tomten och sen fikade vi på Nyfiken. Wilma som skall vara brudnäbb behövde klippa sig och vi hade bokat tid hos min frisör. I över en halvtimme satt Wilma still medan frisören klippte henne och jag som aldrig brukar få borsta hennes hår mer en i en minut var helt stum. Resultatet blev jätte bra och nu går hon med nästan samma frisyr som mamma:).

Det nya på adoptionsfronten var att jag hade planerat att berätta för min chef att vi skall adoptera. Jag har bara jobbat i 1 1/2 månad på mitt nuvarande jobb och under intervjuerna i augusti hade jag ingen aning om när vi skulle komma fram i kön så jag sa inget. Vet inte om det var fel men det är ju samma som att säga på en intervju att just nu försöker vi bli gravida men vi har ingen om när vi kommer att få en bebis. I vilket fall så ville jag nu berätta för min chef för jag behöver ta ledigt en del för att träffa utredaren, gå på hälsoundersökning etc och det känns bättre och berätta sanningen. Så jag hade bokat in ett kort möte med chefen på fredag eftermiddag för att berätta men min chef var tvungen att sticka tidigare så hon frågade om det var något vi kunde ta snabbt. Det enda jag fick ur mig var att det inte var nåt viktigt och vi kunde ta det på måndag. Jag kände inte för att slänga ur mig nåt om adoptionen så i förbifarten utan nu får jag ladda mer i helgen och hoppas på att chefen inte blir chockad av mitt besked.

Hej och välkommna till familjen Peterssons blogg. Denna blogg handlar om familjen Petersson som består av Sara, Robert och våran dotter Wilma som är 3 1/2, och vi längtar att bli 4. 2008 bestämde vi oss för adoptera och i mars 2008 ställde vi oss i kö hos Adoptionscentrum. Under 2008 gick vi den obligatoriska föräldrar utbildningen som vi tyckte var väldigt bra och vi fick träffa andra par som också vill adoptera. Vi påbörjade även våran utredning för medgivandet och det tog ett år och bli klara med detta och i April 2009 fick vi vårt medgivande godkännt i nämnden.

Efter April 2009 har det varit en lång väntan på att komma fram i kön och ju längre tiden gick ju säkrare blev vi på att det var just Colombia som vill adoptera ifrån.

Men till slut kom det glädjande samtalet ifrån AC och det var fredagen den 15 oktober då vi fick veta att nu var det vår tur att skicka in ansökan om barn till Colombia.

Efter samtalet kom glädjen vi hade ju väntat så länge på att komma fram i kön och nu var vi där. Men samtidigt blev man nyfiken och lite förvirrad av som skulle hända sen. Efter att vi hade skrivit under att vi vill gå vidare med denna process och betalt första fakturan är vi nu några veckor senare fullt igång med att samla in alla papper. Å det är inte lite papper man skall fixa och en del tar tid att få.

Idag har jag, Sara, iallfall fatta hur man får ett utdrag ur dopboken och skall skicka in vår ansökan till landsarkivet. Tyvärr fick jag veta att det kan ta upp till 5 veckor och få pappret hemskickat men skrev ett trevligt brev och hoppas att någon snäll och snabb person tar emot vår efterfråga. Vi skall träffa vår utredare nästa vecka för ett tillägg på utredningen. Vi har fått tid för hälsointyg och hiv-test den 1:december,blanketten till polisen går iväg imorgon och personbeviset är beställt. Tack Tina och Babs för att ni skriver såg grymt bra rekommendationsbrev, det fattas bara ett och har en som vi inte har hunnit fråga än. Så om allt går bra så får vi nog in ansökan i mitten av december.

Hur lång den här graviditeten kommer att bli vet vi inte men det är en fantastisk resa vi har framför oss.

Förutom adoptionsansökan så håller vi även på att planera inför Saras brors bröllop nästa vecka. Vi har fått äran att vara toastmasters och det är mycket som skall fixas med. Vigsel programmen blev klara idag och jag fick handlat finskor och bolero till Wilma som skall vara brudnäbb. Efter vigseln bär det av på en båttur runt skärgården och vi hoppas på bra väder och sen blir det middag på Saras mammas restaurang. Jätte kul.