Tung dag

Nåt som kunde blivit något blev tyvärr inte det. Om det var ödet och hade någon mening det vet vi inte. Men den lilla lyckokänslan som vi hade i våra magar är nu borta och det känns lite sorgligt.

Men vi kämpar vidare och förhoppningsvis får vi känna detta lyckorus inom kort igen och då kanske det blir verklighet.

Tills dess lever vi vidare med vår älskade dotter som jag Sara snart skall hämta på dagis. Att se henne komma springandes till grinden och ropa mamma är det som gör min dag.

Å idag är en sån dag då jag kommer krama om min älskling extra hårt och minnas den dagen då hon blev vår.