Hus

Idag har vi varit och tittat på ett hus som kunde blivit vårt. Men det behövs renoveras helt och hållet och kräver mycket pengar och tid.

Läget är perfekt men när vi kom hem efter visningen och kom hem till vårat renoverade radhus som vi hållt på med i 5 år så kände man sig lite tveksam om man vågar ta på sig ett nytt projekt.

Det är ganska skönt och bara njuta av det man har ett tag till sen är det ju där med att man fortfarande går och väntar på adoptionen.

Vi har bestämt oss för att leva som vanligt eftersom adoptionen tar så mycket längre tid än vad vi trodde från början och att man blir tokig av att bara gå och vänta.

Men frågan är om vi vågar ta på oss att renovera ett helt hus när man förhoppningsvis är i sluttampen för att få sitt andra barn.

Just nu vill jag bara att dem skall ringa imorgon och säga att vi har ett barn som väntar på oss i Colombia för då blir valet enkelt:)...

Nu har det gått 1 år och 1 månad sen vi skickade in vår ansökan och det känns vi snart slår rekord i väntan....snälla snälla låt denna långa väntan vara över snart.