Första tiden hemma

Nu har vi varit hemma i en vecka och det har gått oerhört fort. Resan hem gick bra och både Wilma och Axel sov större delen av flygresan. Axel var dock för stor för babykorgen som vi fick på flygplanet så han fick sova på mamma och pappa.

När vi landade på Landvetter fick vi glatt besök av våra föräldrar, kusin Elin och adoptionskompisarna Susanne med sin söta Jonathan som viftade med sin colombiaflagga och Ulrika med sin söta Ceaser. Tack för detta fina mottagande och de fina presenterna som Wilma och Axel tyckte väldigt mycket om.

Våra föräldrar följde med oss hem och där hemma väntade skumpa och jordgubbar ifrån familjen Nyth Persson och vi skålade med detta. Även familjen Ekeklint hade överraskat oss med jättefin skumpa, cigarrer och blöjkuponger som kommer väl till pass. Även Babs och Patrick hade varit hemma och lämnat en present till Axel som visade sig vara en landslagsdräkt, det passar verkligen den här fotbollsfamiljen:)!

Denna veckan som har gått har vi fått lite besök av våra familjer och våra närmsta vänner. Men annars har vi tagit det väldigt lugnt och Axel har fått lära känna vårt hem. Det är väldigt skönt och se att Axel vänder sig till både mamma och pappa när det kommer nya människor och han söker hela tiden kontakt med oss. Det tog några dagar innan vi ställde om tiden, och mat och sovklockan fungerar inte riktigt än på Axel. Vi har även tränat på att åka vagn, i Colombia använde vi bara bärsele. Axel tycker om att åka vagn och har även lyckats somna i vagnen så länge den rullar:).

Axel har nu hunnit få sitt personnummer och Sara har pratat med en jättebra BVC-sköterska som skall komma på hembesök. Sedan har Axel även fått tid för sin tropikundersökning och på tisdag nästa vecka kommer våran kommuntant för att höra hur vi har haft det i Colombia.

Wilma har längtat efter dagiskompisarna och har fått vara på dagis lite grann denna veckan. Både Sara och Robert är hemma fram tills augusti, men dagisfröknarna ser inga problem med att Wilma är på dagis. Vi har verkligen ett jättebra dagis i närheten av där vi bor och alla fröknarna har varit väldigt engagerade under vår adoptionsprocess. En av fröknarna har själv två döttrar som är adopterade så hon har förstått vad vi har gått igenom och vad det innebär att adoptera. Det känns skönt och veta att Axel kommer hamna på detta dagiset när det är dags.

Men nu njuter vi vidare av vår föräldraledighet och det ofattbara att vi nu är hemma alla fyra. Det tog 4 år och 3 månader men den långa väntan är nu som bortblåst och vi bara njuter av att vi har fått en fantastiskt underbar son!!

Kossor i Fontin

Vagnspromenad i Fontin.

Axel nöjd i vagnen.

Lek på Pliktalekplats.

Go glass i sommarvärmen.

Lek i studsmattan med morbror Mikael.

Heja Sverige!!! Det gick dock inte så bra i matchen men vi fick en väldigt trevlig kväll med Babs och Patrick.

Sista dagarna i Bogota

Dag 33, fredag
8:e juni

Stackars lilla Axel hade hög feber till och från även denna natt. Men trötta kunde vi innan frukost konstatera att febern var nästan borta. Vi bestämde med Örebroarna att åka till Maku på förmiddagen. Det är en affär med tre våningar fulla av sovenirer. Vi köpte ju en resväska till på San Andres och kommer behöva köpa en till för att komma hem med all packning. Som tur är får vi på Air France ha två väskor á 23 kg och 10 kg handbagage per person. Det blir totalt 9 väskor och 168 kg. Det borde vi klara… Hur mycket vi handlade på Maku låter vi vara oskrivet här, men det fick i alla fall plats i taxin hem…

Efter shoppingen var Axel fortfarande okay så vi gick med Örebroarna ut på stan för att äta lunch. Det blev en helt underbar lunch med riktigt bra mat, trevligt sällskap och faktiskt en flaska rött. Barnen bestämde att efterätten skulle ätas på McDonalds eftersom deras lekrum är en favorit. På väg hem blev det ännu mera shopping och även en tur till mataffären för lite inköp av yoghurt, vatten och choklad. Medan vi gick igenom alla papper och stämde av alla dokument var Wilma runt på hotellet ihop med kompisen Amandus. Wilma är överlycklig för att ha en bra kompis här.

 Nu somnade barnen och för första gången sedan i måndags blev det inget febernedsättande för Axel inför läggningen. Imorgon har vi inget planerat förutom att den danska familjen gärna ser att vi kollar Danmark-Holland med dem i TV-rummet. Vi får väl se vad vi fyller resten av dagen med. Nu blir det lite film i sängen innan vi avslutar dag 33 i Colombia.

Dag 34, lördag
9:e juni

 Upp efter en något bättre natt och iväg till frukost. Sen drog vi iväg med örebroarna till Pepe Gunga och Bebe Gunga som är två affärer för barn och bebisar. På väg dit stannade vi till vid en marknad. Det blev till att köpa resväska idag, men jag undrar ändå om vi kommer få plats…

Vi kom tillbaka lagom till Danmark-Holland och de flesta samlades i TV-rummet. Den danska pappan hade fixat vadslagning och vi öppnade några öl till matchen. Alla mammor gick iväg för att äta lunch tillsammans och lämnade pappor och barn framför fotbollen. Tjejerna hade en trevlig lunch och passade på att fira den danska mamman som fyllde 30 år idag. Papporna njöt av fotboll och gladdes med dansken efter vinsten mot Holland. Eftermiddag fylldes med en tur till mataffären, tårtätande och firande av 30-åring och samkväm i TV/lek-rummet.

Dag 35, söndag
10:e juni

 Axel är en fantastisk kille. Det känns som om han alltid varit en del av familjen Petersson. När det gäller anknytning så verkar både han och vi ha hittat rätt väldigt snabbt. Han är väldigt noga med att veta var vi är och försvinner någon av oss blir han orolig en stund. Kommer andra in i rummet eller det händer något annat oväntat söker han sig till någon av oss för att kolla så allt är lugnt och få lite tröst. Att det gått så bra med anknytningen har gjort att vi kunnat lägga mycket tid på att upptäcka Colombia och få med oss så mycket som möjligt av landet hem.

 Under natten som Axel som en stock (utan feber) och på morgonen fick vi väcka honom för att hinna med frukosten. Efter frukost var det nämligen dags för utflykt! Vi var fyra familjer som bokat en minibuss och åkte till Parque Jaime Duque. Det är en jätteanläggning med bland annat zoo och nöjespark. Där finns också en kopia av Taj Mahal i skala 1:1 och en 34 meter hög brontosaurus…

  Här kommer lite bilder från utflykten;

Dag 36, måndag
11:e juni

 Vi började dagen med att mysa i sängen alla fyra. Det märks verkligen att vi blivit en familj! Idag är det en månad sedan vi fick Axel i vår famn och under den månaden har både han och vi gjort en fantastisk resa. Vi lär känna varandra bättre och bättre för varje dag som går. Snart är vi dessutom hemma igen och det känns skönt att fortsätta vår resa som fyra i familjen på hemmaplan.

Idag var det helgdag i Colombia. Då stänger de av vissa vägar för biltrafik och vi kunde vandra tillsammans med många andra i ett tyst Bogota. Där det i vanliga fall är tjockt av avgaser och biltrafik var det idag lugn och ro. Vi vandrade iväg med Örebroarna och fikade, shoppade och åt lunch ute i Bogota. Sen blev det bråttom hem för att se Sverige – Ukraina. Vi bjöd på tilltugg och dryck till matchen eftersom det var vår sista hela dag här. Imorgon klockan 14:00 bär det av till flygplatsen och sen via Paris till KUNGÄLV!!!!!

 Detta vårt sista inlägg från Colombia vill vi tacka alla fantastiska människor vi träffat under vår resa. ALLA har varit otroligt trevliga och Colombia är ett fantastiskt land! Låt oss hålla tummarna för att Colombia är på väg åt rätt håll så fler får chansen att upptäcka denna underbara del av Världen. Enligt Enrique är det så. Han säger att Colombia är framtidens land; Allt kommer ju ske Mañana… ;-)

Från botten till toppen!

Dag 31, onsdag
6:e juni

 Tyvärr blev det ännu en vaken natt med en febrig Axel. Trötta gav vi oss iväg till Svenska ambassaden och Axel mådde något bättre. Vi lyckades fylla i rätt papper och förklarade att vi har bråttom med att få Axels svenska pass för att komma med vårt flyg hem. Ambassaden lovade att skicka våra handlingar till skatteverket i Sverige redan idag. I natt när vi sover och det är morgon i Sverige kommer Saras pappa ringa och ligga på skatteverket. När vi vaknar (efter lunch svensk tid) tar vi över och förhoppningsvis har ambassaden här fått Axels samordningsnummer från skatteverket på fredag morgon. Om så är fallet åker vi dit vid lunch på fredag. Egentligen lämnas passen bara ut mellan 16-17 och inte på fredagar. Sen är det stängt lördag till måndag och på tisdag har vi tänkt att åka hem. Men vi skall som sagt åka dit på fredag och får då vänta tills alla andra ärenden är avklarade. Om det finns tid kvar då så får vi Axels pass (som inte är ett pass längre utan något slags dokument istället).

 Lunchen åt vi på rummet idag eftersom Axels feber steg igen. Eftermiddagen tillbringade vi också i stillhet på rummet. Wilma var dock ute och lekte en stund med Amandus och middagen åt vi i matsalen med de andra familjerna. Nu somnade Axel (med lite feber) och Sara och Wilma ligger och kollar på film i sängen. Imorgon kommer doktorn och kollar till Axel och vi skall innan dess lämna ett prov så håll nu tummarna att det bara är något virus som snart lämnar Axel i fred.

Dag 32, torsdag
7:e juni

Sömn? Nattens sömn får vi räkna i minuter och inte i timmar. Axels feber gick upp och mellan 38 och 40 under natten och det var inte mycket till sömn. Klockan var dessutom ställd tidigt för att jaga på skattemyndigheterna. Sara pratade med Kent tidigt på morgonen och han hade pratat med skattemyndigheten som inte hade fått något från ambassaden… Morgonen gick åt till att försöka kontakta ambassaden utan större framgång. Men med 10 minuter kvar till personen på skattemyndigheterna gick hem fick vi ambassaden att skicka dokumenten och den grymma personen på skattemyndigheten skickade tillbaka samordningsnumret på direkten. Sara låg på som en igel på ambassaden och lyckades få dem att fixa en tid för oss 16:00. Vi drog dit och 17:15 var vi tillbaka på hotellet med Axels provisoriska pass (som är en A4) i handen. Vi hade tryckt på så mycket att de inte hunnit föra in Axel i folkbokföringen så vi fick ett handskrivet (!!) pass.

 Tillbaka på hotellet var det bra stämning. Just nu är det 5 svenska familjer och en dansk. Många hade idag fått olika dokument klara och danskarna som fått sitt domstolsbeslut idag bjöd på champagne med tilltugg. Riktigt trevligt! På lördag skall vi tillsammans se Holland vinna över Danmark och på måndag blir det fullt i TV-rummet när Sverige skall slå Ukraina.

 På eftermiddagen var doktorn här och tittade till Axel. En elak halsinfektion ligger bakom feber och dålig mage. Idag har Axel både ätit och druckit bra. Nu har han också börjat en penicillinkur så även om det kanske blir en natt till med hög feber tror vi att det vänder nu!

Så dagen började med motgångar men slutade riktigt, riktigt bra!

Stort tack till pappa/morfar/svärfar Kent som inte bara är grym på att sälja bilar utan även hjälpt oss med samordningsnumret idag. DU E GRYM KENT!

Skall vi sammanfatta så betyder det här att alla dokument är klara och vi är redo att åka hem!

Vi kommer hem 13:e juni 14:35 med Air France flyg AF3222. Ni som är nyfikna på att träffa Axel (och oss andra) får naturligtvis komma till Landvetter.

Nu blir det ett glas rött för att fira att det sista steget är avklarat!

Två glada tjejer minuterna innan tre blir fyra.

Axel i Deportivo Cali:s matchställ.

Mysig kväll på San Andres.

Bogota

Dag 29, måndag
4:e juni

Tidig väckning och iväg med hela familjen tillsammans med guide och advokat för att fixa Axels Colombianska pass. Taxiresan dit gick bra förutom att vi inte kunde betala för den eftersom doktorn fick våra sista kontanter kvällen innan. Det löste sig och sen var det dags att se hur en colombiansk myndighet fungerar. Trängsel, springande med blanketter och passkopior mellan olika små luckor och en del väntande. Sedan fotografering och vips hade vi Axels pass i våra händer. Axel blev riktigt stilig på kortet och bulan syns knappt.

 Tillbaka på hotellet fixade vi flygbiljetter till Bogota. Nu blev det bråttom! Alla väskor måste packas på mycket kort tid samtidigt som Axel inte riktigt var sig själv. Han vägrade sova trots att han var trött och det visade sig att han hade feber. Väldigt sena fick vi stängt sista väskan och sprang ut till bilen. I bilen blev Axel snabbt sämre och en koll med termometern visade över 40 grader. Det blev att vända bilen och snabbt ta sig tillbaka i den hemska trafiken till hotellet. Enrique fixade på nolltid ett nytt rum och såg till att det bars fram badbalja och fixade ett bad till Axel. Vi fick ner febern och tillbringade dagen på rummet där vi tog hand om Axel och hans feber som gick upp och ner. Doktorn kom och tittade till honom och mot kvällen var mådde han mycket bättre.

Dag 30, tisdag
5:e juni

Axel var vaken större delen av natten men febern var bättre. Vi bestämde oss för att ta oss till Bogota och trötta men lättade blev vi avlämnade av Enrique på flygplatsen och flög till Colombias huvudstad Bogota. Väl där blev vi upphämtade av två bilar. En för oss och en för all vår packning…

 Chauffören körde oss till ICFB (Instituto Colombiano de Bienestar Familiar) för lite pappersarbete. Sen blev vi körda till hotell Halifax och redan innan vi hunnit ur bilen hörde vi någon ropa ”WILMA!”. Det var Wilmas lekkompis som vi träffade på San Andres. Han visade Wilma runt på lekplatsen och resten av hotellet. Sedan gick vi och Örebrofamiljen till McDonalds som ligger några kvarter bort. Eftersom vi inte ätit lunch var vi riktigt hungriga. Tyvärr kom Axels feber tillbaka så vi styrde tillbaka mot hotellet. Då visade det sig att klockan redan var 18:00 och 30 minuter till middag. Vi hoppade middagen och installerade oss på rummet istället. Axel fick ett bad och nu sover han gott. Wilma vill inte riktigt somna, men snart sussar nog även hon. Robert och Sara tar ett glas vin och varvar ner efter ett par intensiva dagar. Det dröjer nog inte länge till innan även vi sover.

 Imorgon bär det av till Svenska ambassaden för att börja arbetet med att få ett svenskat pass. Tyvärr brukar det strula eftersom ambassaden skall skicka information till skatteverket i Sverige som i sin tur skall skicka information tillbaka till ambassaden innan de kan ordna passet. Vi hr lite panik just nu eftersom det imorgon är röd dag i Sverige och på måndag är det röd dag här i Colombia. Våra biljetter hem är bokade till på tisdag så det kommer bli att ligga på de olika myndigheterna för att hinna med planet hem!

Lite blandade bilder som avslutning;

Utanför Hotell Stein

Wilma åker "små grodorna"

Och en söt liten helikopter...

...där man skall skjuta ner båtar med missiler(!!) (lite svårt att se tyvärr).

 

Middag på Hotell Stein.

I sista rummet vi hade fick Wilma eget rum och var sååå nöjd!

Popayán

Dag 27, lördag
2:a juni

 Robert tillbringade större delen av dagen i ett varmt, trångt och nedsuttet baksäte i en gammal sliten Mazda 323. Klockan nio åkte Robert till Popayán tillsammans med Guiden Maria Elena, hennes bror som var chaufför och vår advokat. Bara Maria Elena av dem pratar engelska så den tre timmar långa resan dit fick Robert sin beskärda del av att lyssna på spanska… Det positiva var att det var väldigt vackert längs hela vägen. Även staden Popayán var vacker och på ett stort torg utanför en katedral kontrollerade vi alla papper och såg till att allt stämde. 

Killen som sköter registret som tagit sig till Popayán med pappren från civilregistret hade tagit med sig sin familj och det blev ett stort sällskap som Robert bjöd på lunch på en liten restaurang i staden. 

När alla papper var underskriva blev det en kort rundtur i staden och sedan hemresa i den nu ännu varmare bilen…

 Hemma på hotellet höll Sara ställningarna och lekte med barnen och Robert var tillbaka lagom till middagen.

Dag 28, söndag
3:e juni

 Idag fick Wilma välja utflyktsmål eftersom hon varit en så duktig storasyster. Framförallt under gårdagen när Sara var ensam med barnen. Hon valde bort Enriques planerade utflykt till bergen till förmån för ett besök på McDonalds! Inte så mycket för matens skull utan för att de har en stor lekhörna med en jättestor labyrint. Passande nog ligger McDonalds vid ett shoppingcenter så vi kunde passa på att fylla några påsar med sovenirer från Colombia. Efter det blev det en stund på ett minitivoli för Wilma innan vi tog oss tillbaka till hotellet.

 Enrique var på kanonhumör och serverade hämtpizza till middag. Dessutom bjöd han på vin till det. Knappt hade vi hunnit smaka på vinet innan Axel ramlade rätt in i ett stolsben och bulan som växte ut på pannan var ENORM! Den stortjutande Axel fick snabbt sin panna nerkyld och efter ett tag verkade allt lugnt. Men bara en stund efter han somnat vaknade han stortjutande och var otröstlig. Det slutade med att vi ringde hit doktorn igen. Lagom tills han kom så hade Axel somnat igen… Doktorn undersökte Axel och kunde konstatera att det inte var något allvarligt.

Tanken var att vi skulle packat våra väskor ikväll för imorgon räknar vi med lämna Cali och åka till Bogota. För klockan 07:45 imorgon bär det av för att få Axels colombianska pass (Snygg passbild blir det också med en stor bula i pannan…). Nu blev det inga väskor packade men det löser vi under morgondagen. Nu är det dags att sova. God natt från Cali!

Monumento Cristo Rey

Dag 25, torsdag
31:e maj

Sara = magsjuk. Robert = ensamstående far till två barn hela dagen. Det är allt om den dagen…

Dag 26, fredag
1:a juni

Ingen av oss kan förstå att vi varit här i 25 dagar! Helt otroligt vad tiden går fort. Samtidigt som hemlängtan börjar knacka på dörren vill vi vara kvar länge för att njuta och ta in så mycket av Colombia som det bara går.

 Till frukosten kom Enrique och frågade om vi ville åka på utflykt idag. Vi berättade att vi ville upp till Jesusstatyn som vakar över Cali. Eftersom vi också ville hinna med ett besök till på shoppingcentret Chipichape åkte vi efter frukost.

 Chauffören tog oss med till 1470 meters höjd och Monumento Cristo Rey; en 31 meter hör Jesusstaty.  

Vi hann också med några andra utsiktsplatser och en kyrka. Efter det bad vi chauffören släppa av oss vid shoppingcentret för mer SHOPPING!

Nu sitter vi och planerar för morgondagen när Robert sticker iväg hela dagen till Popayán för att fixa en underskrift.  Om allt går som planerat stick Robert klockan 10.00 och är tillbaka i lagom tid för middag. Tydligen skall det vara en riktigt vacker stad så förhoppningsvis får Robert med sig fina bilder och upplevelser också.

Det finns Tina-glass även i Colombia men här är den rosa!