Popayán

Dag 27, lördag
2:a juni

 Robert tillbringade större delen av dagen i ett varmt, trångt och nedsuttet baksäte i en gammal sliten Mazda 323. Klockan nio åkte Robert till Popayán tillsammans med Guiden Maria Elena, hennes bror som var chaufför och vår advokat. Bara Maria Elena av dem pratar engelska så den tre timmar långa resan dit fick Robert sin beskärda del av att lyssna på spanska… Det positiva var att det var väldigt vackert längs hela vägen. Även staden Popayán var vacker och på ett stort torg utanför en katedral kontrollerade vi alla papper och såg till att allt stämde. 

Killen som sköter registret som tagit sig till Popayán med pappren från civilregistret hade tagit med sig sin familj och det blev ett stort sällskap som Robert bjöd på lunch på en liten restaurang i staden. 

När alla papper var underskriva blev det en kort rundtur i staden och sedan hemresa i den nu ännu varmare bilen…

 Hemma på hotellet höll Sara ställningarna och lekte med barnen och Robert var tillbaka lagom till middagen.

Dag 28, söndag
3:e juni

 Idag fick Wilma välja utflyktsmål eftersom hon varit en så duktig storasyster. Framförallt under gårdagen när Sara var ensam med barnen. Hon valde bort Enriques planerade utflykt till bergen till förmån för ett besök på McDonalds! Inte så mycket för matens skull utan för att de har en stor lekhörna med en jättestor labyrint. Passande nog ligger McDonalds vid ett shoppingcenter så vi kunde passa på att fylla några påsar med sovenirer från Colombia. Efter det blev det en stund på ett minitivoli för Wilma innan vi tog oss tillbaka till hotellet.

 Enrique var på kanonhumör och serverade hämtpizza till middag. Dessutom bjöd han på vin till det. Knappt hade vi hunnit smaka på vinet innan Axel ramlade rätt in i ett stolsben och bulan som växte ut på pannan var ENORM! Den stortjutande Axel fick snabbt sin panna nerkyld och efter ett tag verkade allt lugnt. Men bara en stund efter han somnat vaknade han stortjutande och var otröstlig. Det slutade med att vi ringde hit doktorn igen. Lagom tills han kom så hade Axel somnat igen… Doktorn undersökte Axel och kunde konstatera att det inte var något allvarligt.

Tanken var att vi skulle packat våra väskor ikväll för imorgon räknar vi med lämna Cali och åka till Bogota. För klockan 07:45 imorgon bär det av för att få Axels colombianska pass (Snygg passbild blir det också med en stor bula i pannan…). Nu blev det inga väskor packade men det löser vi under morgondagen. Nu är det dags att sova. God natt från Cali!